I sin självbiografi Rikitikitavi – en folkhemsberättelse skriver skådespelaren och sångaren Rikard Wolff om rätten att börja om i livet. Det är okej att göra fel, att hamna snett, att välja något och att sedan välja om. Bara man inte ger upp, utan verkligen tillåter sig att starta om på nytt. Just det sistnämnda är nog det som vi människor har svårast för. Har vi väl målat in oss i ett hörn; i en relation, i ett arbete eller i ett socialt sammanhang, tycker många av oss att vi nog får finna oss i att stanna där. Av gammal vana, uppgivenhet, rädsla eller på grund av omgivningens förväntningar. Inför denna kategori av tankar är Wolffs bok ett effektivt motgift. Wolff ger sig själv inte bara rätten att börja om, han menar att det är själva essensen i det som kallas mänskligt varande. Han förkastar inte det förflutna, han idealiserar inte nuet eller framtiden, han ger oss bara rätten att hoppas och våga förändra något.